Så neutral man kan vara

Jag känner mig som en stor föregångare inom den könsneutrala debatten. För den om rosa små pojkkläder o blå små klänningars vara har väl inte undgått någon? Att föräldrar land o rike runt vill ha könsneutrala kläder o leksaker är väl en sak, men det känns som om vi tagit det hela ett steg längre. Vi har ett könsneutralt barn.

Vi fick svar på fostervattenprovet idag. Det visade sig att barnet led av Turners syndrome. Det verkar som om det är nåt som drabbar flickor o är egentligen inget farligt i sig. Ena varianten flickor föds men saknar puberteten vilket medicineras med hormoner o så är allt frid o fröjd. Andra har cystor o vätska i buken (som vårat barn hade) o det är den dödliga varianten.

Sen får man plussa på alla andra skador som fanns på Alfred, som det faktum att vissa organ verkade saknas o att det inte fanns något fostervatten. Sen kunde vi även plussa på det faktum att Alfred vid befruktningen faktiskt var en Alfred men att han tappat sina Y-kromosomer under veckornas gång o nu hade utvecklats till en Alfrida. Att flickor med Turners syndrome saknar en könskromosom var en sak men vår bebis saknade alltså könskromosomer helt.

Så - framtidsutsikterna gavs som sådana att i 80% av fallen gällande Turners syndrome slutade graviditeten i missfall innan fullgången tid. Om man då tar med andra fel, och speciellt som i vårt fall att fostret från början varit en kille så minskar ju chanserna ännu mer till att bebisen skulle överleva. Och om man väger in organfelen så säger det sig självt att vi börjar närma oss 100% dödlighet innan fullgången tid. Så valet är fortfarande tungt naturligtvis, men förhållandevis enkelt.

Men det känns lite skumt att veta att om en vecka är jag inte längre gravid...