Citat från en mindre känd film

Vi har haft en ganska rolig dag utöver snön och jag lovade mannen i mitt hjärta att jag skulle blogga om det =) Det handlar om kommentarer.

Efter lunch så delade jag en apelsin åt Lillhönan o frågade om även Storhönan ville ha varpå hon säger att hon hellre vill ha en maktarin (en maktarin är en mandarin som köps efter att vi köpt en massa nektariner ett tag så hon har blandat ihop orden lite o då blir det maktarin., själv säger jag fortfarande nattklinne om nattlinnen då jag ville säga nattklänning när jag var liten o fick ihop nån egen variant o fortfarande 30 år gammal säger jag alltså nattklinnne). Men anyway - jag säger att hon får vänta lite då för jag är alldeles kladdig men jag ska skala sen. Då får man höra:
Nej mamma, lyssna på mig, jag menar allvar!
Vad kan hon ha fått det ifrån?

Jag har även roat mig idag med att bädda om hela dubbelsängen då vi hade en lite olycka härom natten då Storhönan numera även sover utan blöja. Jag höll på som bäst med att trä på överdraget i plastad frotté över bäddmadrassen efter att ha staplat alla kuddar o täcken i pappalappans hörna (som nån tycker om att ha ner dessutom). Jag står på alla fyra o svär inombords då Storhönan utbrister i ett "man ska aldrig ge upp sina drömmar, mamma". Sug på den ni =)
(fast det är ett citat från fischer price, little people - hon har inte kommit på det själv)

Andra kommentarer som min man tyckte var roliga är sådana som jag fällt. Jag tycker själv iofs dom är ganska logiska men min man o min ljusglimt säger att han vilar sin väska. Ni får bedöma själva vems sida ni står på, kommentera gärna (om ni står på min sida vill säga *S*).
Bakgrunden är denna: Jag tänkte en kväll att jag skulle vara lite husfrulig o laga nåt husmanskostigt så jag gjorde på makens begäran potatis o purjolöksoppa. Själv äter jag inte soppa även om jag tyckte det luktade gott. När maken frågade varför så sa jag lite skämtsamt att vi har fått tänder för att vi ska tugga mat o hade gud velat att vi skulle äta soppa så hade han sett till att vi fötts utan tänder!
Jag tyckte det var självklart att det skulle tolkas utan tandanlag så att vi växer upp o lever hela livet utan tänder medans han bara tittade på mig o sa skrattande "ja, alltså äter vi soppa".

Historia nummer 2 utspelar sig i mataffären då jag handlat annat sorts torrfoder än det vi brukar ha för att se om vår hittakatt blir lite bättre i magen (bakgrundsinfo är att vi haft samma foder hela tiden utom en gång då det var slut o jag var tvungen att handla nåt, då blev det också ett annat märke). Mannen säger då "vad har du köpt nu då? du köper ju olika varje gång" Jag säger att det gör jag visst inte, det här är första gången jag köper det här!
Solklart anser jag men han tycker det är jätteroligt o anser att jag säger emot mig själv. Att det är första gången för detta märke o innan hade vi annat o innan det har vi haft nåt annat. Men eftersom det var en nödlösning tycker inte jag det räknas... Men vi skrattar båda två (fast jag har rätt, eller hur?)