Manliga män

Ibland undrar jag om män är.... ja, jag vet inte... men vissa män verkar bara vara så.... manliga. Och inte i bemärkelsen stiliga o starka.
Vi lämnade ju in bilen för montering av motorvärmare igår och eftersom jag hade båda barnen och en bit hem så fick jag skjuts hem o det var ju jättesnällt.
Senare på eftermiddagen ringer jag o frågar om de kan ringa en timme innan de tror att bilen är klar eftersom det tar mig ca en .timme o klä på två barn o gå ner till firman. Dom säger vänligt att det är inga problem för dem att köra hem bilen.

Toppen tänker jag, ytterligare en på-landet-fördel kanske. Folk har tid o lust att hjälpa till =)
Senare rings det o bilen är klar. Han undrar var jag bor o om vi då kan mötas vid busshållplatsen om 5 min? Ja, men det kommer ta minst 10 minuter o väcka dottern o klä på båda, säger jag o jag bor ju bara 20 meter ifrån bussplatsen så jag ber honom svänga in på gården och det är ok.
So far so good!

Jag går ner till vägen för att vinka in honom med babyvakten högsta hugg då lillhöna som är lite krasslig fortfarande sover. Han svänger in men inte fan är det min bil han kör. Som förklaring säger han att han tänkte han tog en bil som var uppvärmd så jag hade en varm bil o hoppa in i.

- Men jag har ju 2 barn som jag inte kan lämna ensamma! O dessutom får jag inte med mig dom i din bil utan barnstolar. I min bil sitter ju deras stolar.

(Tänkte han inte på fast jag nämnt mina barn ett antal gånger under dagen o även under detta samtal bara 5 minuter sen)

Så han får åka tillbaka, hämta min bil medans jag klär på o väcker stackars liten o sen skjutsar vi tillbaka honom.

Så - det var väldigt gulligt tänkt men har han tänkt överhuvudtaget egentligen?