Våghalsen

Idag har det flyttat in en liten 3-åring i storhönans kropp.
2 veckor för tidigt!
Vi har ju övergivit vår trista prostgård för Moras ypperliga utbud för busiga barn med massa spring i benen. Man hinner knappt få av henne kläderna så piper hon in i kuddrummet o sen ser man inte henne mer förrän det vankas fika. Hoppandet börjar varje dag på pinne 4 men slutar oftast lite högre upp. Inte ens jag skulle hoppa ända uppifrån (fast när jag var yngre skulle jag nog gjort det vid närmare eftertanke men nu får man ju ha lårbenshalsen o höftbenen i åtanke också).



Sen när klockan började närma sig jo-men-alla-ska-gå-hem-nu-vännen-för-dom-stänger-o-låser tid så märkte jag då för första gången väldigt tydligt den där 3-åringen som ändå har varit ganska hanterbar hittills.
Hon skrek "nej, jag vill inte gå hem, jag ska stanna här o leka"
"jag vet det vännen men vi får komma tillbaka imorgon"
"jag vill inte mamma, du kan komma tillbaka imorgon, hej då mamma"
"det går inte vännen, du måste följa med nu men vi åker tillbaka imorgon"
"nej nej nej nej nej nej nej nej"

Vi kom hem iallafall till slut och jag börjar känna mig mer o mer övertygad om att hon kommer o trivas på dagis sen i januari. O det känns ju bra förstås.
Sen måste jag bara berätta om våran lunchgäst igår. När vi satt till bords så såg jag i ögonvrån hur en svans strök förbi utanför fönstret. Våra katter brukar gå förbi på bordet ute på altan men denna svans var varken svart eller röd så jag tänkte "va fan, ska jag behöva ta in ytterligare en hittekatt nu"
men jag kikade ut för att se efter vad det var fick jag se denna...