2 år o en hel levighet

Känns ju som om man haft sina barn i all evighet. Och kanske lika bra att tänka så annars blir man bara deprimerad när man tänker på hur livet var innan... Idag fyllde lillhönan 2 år iaf. Dagis fick dom snällt gå till ändå, då jag har stort betygsgrundande evenemang imorgon. Men väl hemma så bakade vi tårta såklart.


Eftersom detta skulle bli en privat tårta så fick dom dekorera bäst dom ville. Kanske inte blev en sån där man bjuder på direkt. Inte för att jag skäms över resultatet, smaken är ju densamma o man är väl alltid stolt över sina barns kreationer, men gästerna skulle nog titta på den o tänka att det verkligen syns hur smutsiga små barnfingrar suttit o pillat på grädden, slickat sig om fingrarna för att sen sätta dit en vindruva. Kanske till o med slickat på en non-stop för att sen ångra sig o istället pryda den fina hjärt-tårtan.