Decembermorgon

Fast i november då... Nåt jag tycker är mysigt på vintern är dessa lugna, tysta mornar då man kan smyga ner vid 8 (barnen tror att det är natt fortfarande för att det är så mörkt), sätta sig i köket med ett litet stearinljus, man ger katten lite mat, man äter lite frukost i lugn o ro o sen när man hör små tassande fotsteg så ropar man försiktigt "jag är här nere vännen" o sen kryper man upp i soffan tillsammans o myser o läser sagor tills det ljusnar. Så skulle jag vilja ha det varje morgon. Hittills har jag inte haft en enda sån här morgon, inte en enda!

Imorse (läs inatt) vaknade barnen strax före 5 vilket innebär att klockan stod alltså på 4 o nånting - 4!!! Stora tjejen pep o grät o hade ont i magen o ville gå på toaletten - det kom ingenting. 3 gånger kom det ingenting. 3 gånger väckte hon lilltjejen och när storhönan somnat om runt 5.45 så var det alltså en liten person kvar. Hon somnade ganska omgående hon med iofs, men bara om jag stod upp med henne i famnen så från 5.45 till 7 har jag försökt lägga ner henne förgäves. Enbart i min famn, upprätt sov hon så srtax efter 7 gav jag upp, smög ner med lillhönan på axeln o satte mig i soffan o såg på gårdagens inspelade avsnitt av Medium som jag var alldeles för trött för att se då.

Pappalappa kommer ner runt 10 i 8 o frågar hur länge vi suttit där o jag får lust att svara "sen förra veckan". Det känns verkligen som om jag inte sovit på en vecka nu. Sen kommer storhönan strax efter (det var ju nu JAG skulle gå upp i min ensamhet - hur kommer det sig att jag redan varit vaken i dryga 3 timmar?).

Och från det att hon klev upp har hon tjatat om att få se Pippi på rymmen så jag sa "javisst, absolut, naturligtvis - MEN när lillasyster somnat". Hehe, tänker jag och ser fram emot 83 minuters vila under förmiddagen så runt 10 inleds operation sovning. Lillhöna somnar fort o sover gott i sin vagga. Jag smyger ner o viskar i örat på min dotter att nu - nu kan vi se Pippi.
-Nej, jag vill inte, säger hon!
Nåväl, vad är väl en bal på slottet? Jag städar istället o storhönan pysslar med sitt o sen vaknar lillhönan o nu är det lunch o samma visa varje dag, dag ut o dag in. Allt börjar om från 0. Vila får man göra när man är död.

Dramaqueen?

Nu åker en bekant till mig in till BB med sin flickvän.. Spännande! Hoppas dom inte behöver åka hem igen. Varje dag har han mailat o varje dag har jag blivit lika besviken att han är på jobbet...

Jag kommer ihåg att jag var lite besviken faktiskt över att åka in på natten med första barnet. Jag ville hellre ringa till min man på jobbet o säga att nu lägger du ifrån dig kniven o möter mig på Karolinska. Så han kunde rusa från jobbet medans alla tänkte med förväntan att nu - NU är det dags! Men så åkte vi in vid 4-5-tiden och då kunde man ju inte ringa runt till folk o tala om att "bara så ni vet". Men vi fick ringa min mamma vid 7 iallafall. Dom skulle komma på frukost den dan o så vi bad dem vänta ett par timmar o kanske komma till BB sen?

Andra barnet hoppades jag också å¨lite uppmärksamhet tror jag. Eller uppmärksamhet kanske är fel ord, vet inte vad jag ska kalla det. Men kanske hade det känts lite mer spännande om nån visste om att jag skulle föda även om de inte kände mig. Att få onda värkar mitt på torget så pensionärerna sen kunde gå hem o undra hur det gick för den där gravida kvinnan med det lilla barnet de såg. Eller om vattnet hade gått nere i kön på konsum hade inte heller rört mig i ryggen, eller varför inte nere på öppna förskolan så ett gäng föräldralediga kunde gå hem o somna nyfikna o undra när de skulle höra ifrån mig igen o vad det blev för nåt.

För med andra barnet hade alla vadslagning verkade det som. Vi hade ju tjuv kikat (eller jag hade rättare sagt tvingat min man att vi ville ta reda på vad det var om det gick för att JAG ville veta. Och skulle jag veta så ville han veta) så vi visste vad det var. Omgivningen gjorde sitt bästa för att få oss att försäga oss o när det inte gick så försökte en del lista ut det genom skillnader i mina graviditeter. Nån gjorde till o med den kvalificerade bedömningen att det måste vara en kille eftersom hon tyckte att jag klätt Storhönan i allt mer unisexa eller blåa kläder (för att en lillebror sen skulle kunna ärva då). Att jag råkar gilla blått hörde absolut inte dit =) Men de flesta överlag gissade kille o en del VISSTE att jag skulle få en grabb då jag såg så fånigt lycklig ut när de frågade om det, och det kunde ju bara betyda en kille eftersom jag redan hade en tjej. Sanningen var att jag grät redan på ultraljudet när hon talade om att det såg ut som en tjej. Inget ont om pojkar men jag var så glad åt en lillasyster. Så på det viset var väl de som undrade o kände mig lite spända när de visste att vi åkt in men inte heller denna gång var särskilt dramatisk av sig. Jag fick dock ringa till min mans jobb men utan värkar o utan ett "säg-åt-min-man-att-för-i-helvete-lämna-jobbet-NU" -samtal o sen slänga på luren.. Jag körde själv in med storhönan bara för att kolla upp eftersom jag känt så lite fosterrörelser under ett dygn. Väl inne så upptäckte dom att jag hade lite fostervatten o för barnets säkerhets skull så blev jag igångsatt, inte mer med det. Så vad jag ska drama mig över nu vet jag inte....

Pappas flicka?

Storhönan kom igår kväll dragandes med en tröja o sa till mig: Här är pappas tröja, den kan jag låna, de få du vill.. ("det får du om du vill" ska det egentligen vara o det svarar hon ofta sig själv innan man själv hinner svara) Så jag hjälpte henne på med matchtröjan som blev mer som en långklänning o sen travde hon ner för trappen för att visa pappalappa att dom var lika nu =)
Han blev rörd rakt in i hjärtat tror jag sen spenderade dom en stund tillsammans i soffan - pappalappan framför Tv-spelet o Hönan framför datorn o antagligen Pingu.
Och lite värmde det även i en mammas hjärta att se var hon hade lagt dockan i förvar för att få händerna fria =)

Rasande fart

Tänk att man inte riktigt uppskattar det man har, man drömmer alltid om något annat. Varför är det så? När lillhönan var liten så sov hon 22 timmar om dygnet o jag tyckte hon var såååå tråkig... Visst, lite skönt var det ju för då hann man med storasyster väldigt bra. Men jag längtade tills hon skulle göra annat än bara sova, äta o bajsa. Efter mågra månader så började hon vara vaken mer men kunde inte sitta o man fick lov att roa henne hela tiden o då var det lite jobbigt eftersom hon inte kunde hålla i nåt själv en längre stund, hon kunde liksom inte sitta o pilla på saker. Nu när hon är överallt (o då kryper hon ändå inte än) hela tiden, stoppar allt i munnen, har en förskräckligt kort stubin o sover vissa dagar o nätter uruselt så längtar jag lite tllbaka till tiden då hon bara låg o sov =)

Visst är det kul att barnen utvecklas men det går så fort nu o jag hinner inte riktigt med ibland. Hon reser sig mot saker men hon svajar som värsta rocker'n o säja att hon är stadig är att ta i grovt... Men men, snart kryper hon nog så då åker dom jobbiga trappgrindarna upp o jag måste dammsuga varje dag. Kanske bara är bra med andra ord.

Giles

Min systers katt försvann o det är mitt fel. Jag hade dom här en helg när dom skulle flytta o den där stackars katten låg o tryckte under badkaret i 2 dar o sen i ett obevakat ögonblick när balkongen stod öppen så pep han iväg o kom aldrig tillbaka.. Nu har hon skaffat en ny liten katt men hon saknar sin gamla så nu offentliggör jag än en gång min ursäkt: Förlååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååt

Säg inte åt mig vad som går eller inte går!

Vi har skogstema i vårat sovrum. Dvs blad o löv o sånt. Jättemysigt tycker jag så därför blev jag så ledsen när maken/mannen i mitt liv/mitt ljus o mörker säger att det inte går att sätta upp vår taklampa. En enligt mig ursöt lampa med svarta tennlönnlöv på. Den finaste jag haft nånsin tror jag. Sladden passade inte o den hade ingen krok utan man måste borra upp en platta eller nåt. Egentligen slutade jag lyssna efter "det går inte"

Men för det första börjar det nu bli riktigt mörkt även på dagarna så jag skulle behöva ljus och dessutom vill jag inte släppa min lampa så jag beslöt mig för att själv ta en titt på den - klart det måste gå!

Tittar man riktigt noga så ser man att lampan hänger lite, lite snett men efter ett sladdklipp o lite koppla ihop och ett snöre senare så hängde lampan där o den lyser så fint =)

Säg inte åt mig att det inte går!

(min man är annars väldigt bra på att fixa vad som helst, hur som helst - kanske tycker han inte att lampan är lika fin som jag tycker - hmmmmmm)

Övning ger färdighet

Nu är pappa (min pappa alltså) flyttad o installerad o klar i nya lägenheten. Och nu har jag avgett ett löfte till mig själv: Aldrig nånsin ska jag spara så mycket grejer som jag inte har nån användning för! Jisses vad saker, allt under ett tjockt lager damm, men nu är det över. Min syster, yngsta bror o jag bar som tokar igår för att bli klara innan midnatt. Jag hade nattat lillhönan hemma och ingen sporre är väl som den att man hoppas att man hinner hem innan hon vaknar på natten. Jag spang som en galning i trapporna. Men det positiva är att 2 månaders intensiv trappmaskinsträning i jakt på färre kilon på min kropp resulterade iallafall i att jag kände inget i benen. Och ingen träningsvärk. Perfekt=)

Landet vs Stan

Andra saker som bara händer på landet:

* Man kan hämta ut rekommenderade brev/paket utan någon som helst legitimation överhuvudtaget what so ever.

* Man kan kopiera upp nycklar o komma på att man glömt plånboken hemma o killen säger: Så är det ibland, kika in nån annan dag då du har vägarna förbi o betala då (jag har aldrig sett killen förr).

* Man måste dock ringa innan man kilar ner till den enda låssmed som finns för han kan lika gärna vara ute på jobb o inte i butiken.

* Grannen erbjuder sig att hjälpa till o bära när vi flyttar. Bara så där.

Jag får lägga på listan när jag har mer tid, jag har en aning om att det kommer fler punkter =)

6 av 9

Min syster fick ett telefonsamtal häromdan från en kille som frågade om hon var släkt på något vis med en XXX YYYsson.
-Ja, jo, det är min bror, sa hon.
Han var egentligen inte ens ute efter min bror utan hans flickvän som var en släkting till honom men han hade inte deras nummer förklarade han och han fick ingen sökträff på hennes namn så han sökte på vårat efternamn i Orsa (orsa är inte lika stort som stockholm) och chansade helt enkelt på att nån av de få som fanns var släkt med honom o kunde ge honom ett nummer. Vad säger man? Bara i en liten håla kan det funka.6 av 9 nummer går till nån i våran familj så man har ju goda chansodds =)

Tröttmonster

Idag är jag trött. Förbannat jävla trött rent ut sagt. Jag vet att sömnen är en bristvara hos de flesta småbarnsföräldrar men att det går över. Men hur kommer det då sig att ju fler framsteg mina barn gör o ju mer dom utvecklas ju mindre sover jag? Minsta lilla hönan har slutat amma. Jag får erkänna mig ratad o dumpad men hon vill inte ens veta av att jag ens försöker lura i henne tutte så nu får det va. Men hon sover inte mer på nätterna för det, det enda som hänt är att istället för att vända till en tutte o sova vidare får jag springa upp o göra välling, hålla flaskan o sen försöka somna om - VARANNAN timme =( Jag vet att jag ska försöka söva om henne istället men jag ORKAR ju inte, vällingen går fortare o hon somnar om men det blir ju en ond cirkel, jag vet ju det..

Och stora hönan då, som hitills vaknat med en blöja av inte denna världen. Kall o blöt o hängandes till knäna. Ibland har den tillomed läckt fast det är den allra största megastorleken alla kategorier. Men mer eller mindre över en natt gick hon över till att vakna o vilja gå på toa o sen har hon vaknat men torr blöja. Som i ett trollslag och det är ju bra förstås men det är ju bara det att hon vaknar ofta nån gång mellan de där 1,5 timmespassen som andra hönan sysslar med så inte ens 1,5 timme får man sova i sträck. Så barnen går åt rätt håll o jag går åt rätt-åt-helvete-hållet...

Jag är ett skämt

Idag kände jag mig som den där figuren i en skämtruta jag såg för många långa år sen. En kvinna som passar på att skura golvet på toaletten när hon ändå sitter ner där. Jag har inte skurat men det hela började med att jag skulle bära upp en bänk till toaletten uppe. Jag torkade av den med en våtservett från köksbordet. Passade på att torka av bordet också, diskade upp lite, slängde komposten, insåg att den var överfylld så jag skakade ner lite i en ny, passade på att ta soporna, ut o slängde kompost o sopor, dammsög under diskbänken, dammsög köksgolvet, hallen, trappen, o när jag ändå var på övervåningen så tog jag sovrummet med, plockade upp kläderna, drog ut bänken från väggen, tapetserade upp en bård (jag lovar o svär), fortsatte in på toan - kom på att jag glömt bänken där nere, sprang o hämtade bänken, satte upp en bit överbliven bård på toan, satte in papper o tidningar på bänken o röjde upp bland alla tandborstar.. Äntligen var toaletten klar och jag hade fått en massa gjort på vägen dit.

Men det var bara uppvärmningen. Sen åkte vi ner för att flytta morfar. Ja, inte själva morfar då, han fick gå själv men allt bohag då han fått en ny lägenhet. Vi hann inte riktigt klart fast vi har kämpat som galningar så det blir jobb imorgon också. Så ursäkta mig men nu ska jag stupa lite i säng o drömma om en morgondag med ännu mera trappa upp o trappa ner (dessutom släpandes på barn)

Slutet är nära?

Storhönan kom ner för trappen mässandes "slutet är nära min vän"

Kan man tänka annat än Hjälp? Är hon besatt? Vet hon nåt som jag inte vet?

Sen kom nästa slinga "somna i stilla slummer" och den kände jag igen. Det är från Djungelboken när ormen Kaa sjunger för Mowgli den sista sången innan han planerar att äta upp honom så jag får hoppas att det första också är därifrån, annars kan ni börja springa nu =)

GLOCALPEST

Jag vet inte ens var jag ska börja! Är bara sååååå sur. Jag blev uppringd av GLOCALNET som raggade upp mig till att teckna ett abonnemang hos dem. Visserligen en bra deal men så här i efterhand så ångrar jag mig verkligen. Kortet kom hem o mitt nummer porterades innan ångerfristen gick ut och när jag stoppade i kortet i telefonen gick det knappt o ringa. Jag provade ringa hem till mig själv i rummet bredvid och det hördes knappt ett ord. Ingen täckning trots deras fina karta att det inte skulle vara några problem (vilket säljaren också sagt efter att jag påpekat att jag numera bor urskogen). Jag ringer upp (inom 14 dagar) men får höra att nu kan jag inte ångra mig, jag har tydligen avsagt mig rätten att ångra nånting överhuvudtaget genom att prova och använda tjänsten (då sätta in kortet i telefonen o ringt en gång). Men ok, jag ber att få betala för ett år och eventuella straffavgifter för att få tillbaka mitt nummer men då gick inte det heller för det går inte enligt deras policy. Endast nödfall där personer dör eller flyttar utomlands kan säga upp sina medlemskap innan avtalstiden löper ut. Att man endast o enbart kan ringa nödsamtal från sin telefon för att täckningen är så genomurusel räknas INTE. Så nu hatar jag glocalnet i ett år framöver om nån undrar... Eller hatar är ett starkt ord, jag är egentligen en sån som väljer mina både yttre o inre strider. Jag kan inget göra åt detta så jag får hoppas att ett år går fort o sen får jag ta tag i ett byta nästa vinter.. Hoppas bara jag inte hinner bli galen innan o byter numret som jag haft i över 10 år bara för att jag vill ringa nån annan än stackarna på SOS-alarm.

BLÄÄÄÄÄÄ FÖR GLOCALNET!!!

Storstadsluft

Så var helgen snabbt över. Tänk att jag kände hur det pirrade i hela kroppen när SJ-tåget började passera pendelstationer. Äntligen hemma... Fast borta egentligen.. Så fort jag kliver av på centralen är det som om jag aldrig åkt. Som om drygt 4 månader plötsligt raderas o inte finns längre. Och när jag kommer ner till pendeln känner jag mig som vilken stockholmare som helst, ingen kan se att jag egentligen bor på landet bland bönder o vargar. Jag åker direkt ut till mässan o möter kompis. Vi går runt ett tag för att sen åka hem till henne för att äta middag..
Och jag blir lika imponerad varje gång jag är hos henne. Trots 3 vilda ungar som röjer runt som virvelvindar á la Hollywood-katastrof-film så är allt så rent o fint hemma hos henne. Hur hinner hon? Hur orkar hon? Dessutom är hon snart höggravid! Hemma hos mig ser det ut som SOS Poseidon (ni vet den där båten som hamnar upponer o allt flyter omkring där det inte ska vara. Fast utan vatten på golvet då). Inget damm, inget skräp, inga grejer, ingen disk! Jag vill också ha det så.

På lördagen så spöregnar det så vi stannar inne (o kompis med huliganungar hinner baka 3 tårtor samt laga lunch till alla o kvittrar glatt "nejdå, ingen fara, sitt du" när jag frågar om jag ska hjälpa till med något. Så jag sitter väl där jag sitter, leker lite med ungarna). Lillhöna skrattar gott åt stojet runt omkring o det är härligt att se. Vi äter lunch o planerar att åka in till stan. Man vill väl passa på o gå runt lite när man väl är där o det har slutat regna så vi ger oss av. Vi har inget bestämt mål direkt utöver en barnaffär på fridhemsplan men jag är nöjd bara med att befinna mig i en stad där inte allt klappar igen efter 13 på lördagar. Men när vi kommer fram är det släkt o mörkt. Stängt - va fan! Det slår oss att det är halloween så lördagen är som söndag med undantaget att det inte ens är öppet som en söndag utan helt stängt i hela stan. Aaaaaaaaaaaahhhhhhh!!!!!

Jaja, jag passar på att svänga förbi o plocka upp en gåstol som jag ringt in på blocket så med vagn, barn, packning, massa gratisgrejer från mässan o en jättestol rullar jag in på centralen igen för att borda tåg 50 tillbaka igen till obygden. Lite gråter jag inombords för jag har saknat stan. Vad jag absolut inte har saknat dock är dessa kisshissar som man ibland inte kan undvika när man reser med barnvagn. Små, trånga, metallhissar som går sakta o stinker alkis o piss. Blääää.

Och Storhönan har varit med mormor o haft det jättebra men jag längtar. Hela vägen hem längtar jag och det gör lite ont i mig att veta att hon sover när jag kommer hem. Men det är en dag imorgon också och då kan vi kramas. Kvällen får spenderas med att kramas med pappalappan för där har också saknats lite...

Och söndagen har spenderats med att röja så jag kommer ett litet steg närmare "operation kompisfint" och nu är det faktiskt ganska ok här hemma. Alla möbler står där de ska iallafall och även om det är mycket kvar inna jag har mitt perfekta hus så är båten på rätt köl igen =)

Hem

Yey, idag bär det av till stockholm, som jag har längtat. Visserligen bara en kort visit men ändå, det är bättre än inget. Hoppas storhönan får det bra hos mormor, lite separationsångest har man ju....

Riktiga män är skitiga?

Vinterdäcken på. Tidigare har vi haft allrounddäck så vi har inte behövt byta men nu när vi flyttat ut i skogen kändes det bäst att ha riktiga vinterdäck, annars lär vi ligga i diket snart... Se vad duktig min man, min ögonsten o mitt ljus i mörkret är. Det är nåt visst med karlar som kan saker tycker jag. Eller som bara gör saker. Inte för att det är så svårt att byta däck men ändå, visst är han sexig?
Han blev riktigt skitig om händerna o då kommer jag ihåg att min pappa hade alltid skitiga händer. Även om han hade tvättat sig så var de lite halvskitiga (han jobbade på bilverkstad halva sitt liv). Jag trodde att alla män hade skitiga händer o när mamma träffade sin nya o nuvarande man så var han så ren (han jobbade på kontor). Det är faktiskt lustigt hur jag kommer ihåg att jag var lite skeptisk o funderade faktiskt en hel del på varför han var så ren om händerna - var han ingen riktig man? Men men, det visade sig att han var precis lika riktig som nån annan (som pappa) o min man är nu också en "riktig"man =)

Kärt barn har många namn??

Har tänkt på det här med könsord som varit en sån het debatt många gånger.. Iallafall det här med tjejers kön, vad heter det? Alla säger olika o en bunt tyckte en gång att snippa var det nya ordet som skulle användas av förskolepersonal o.dyl för att inte göra nåt stackars barn förvirrat eller råka använda ett ord som i vissa hem kanske ansågs som grovt o upprörande. Men hallå! Ärligt talat - snippa? Jag tänker på vitsippa när jag hör ordet. Men ok - det kanske är ett bra ord även om inte jag använder det men jag tänker då på den generationen som växter upp med att det faktiskt heter snippa.

Har vi en ny generation unga fotbollshuliganer som kommer stå o skrika:
Eeeeey, för fan domarn - du dömer som en snippa!

Eller den frustrerade människa hemma som just spillt ut hela morgonkaffet över bordet o den viktiga rapporten som skulle in till chefen samma dag:
Helvetes jävla snippa, kuuuuuuuk också!

Det låter lite fånigt i mina öron men det kanske är helt normalt om en 15-20 år.. Vad tror ni? Bara lite funderingar så här på morgonen.. Nu ska jag ut o byta däck på bilen. Igår snöade det.. Brrr!

Hedda - den lilla diktatorn

Min äldsta dotter har nu blivit en fullfjädrad diktator. Igår satt hon o pappalappa o tramsade vid matbordet genom att skatta som galna uppfinnare. Ni vet ett sånt där "jag-ska-ta-över-hela-världen" garv som låter allt annat än naturligt. När hon fått pappa att skratta åt henne vände hon sig om mot mig o sa: Du ska skratta också, mamma!

Så jag uttstötte ett litet *hehehe* bara för att (även fast jag hade svårt att hålla mig för skratt för beordringen lät ju lite rolig) o då kom hennes värsta jag-är-en-galen-diktator-som-ska-ta-över-hela universum garv o sen kunde vi inte hålla oss nån av oss. Till o med lillhönan skrattade.

90210 (tror jag det var va?)

Ingen borde behöva vara vaken när Beverly Hills går 6.30 på morgonen... Vet inte om det var en sån bra serie när den gick på riktigt heller men det är verkligen ingen serie man känner någon direkt lust att följa idag.. Lillhönan vaknade redan före 6 idag o jag försökte verkligen amma om henne så hon skulle somna om till 11 eller nåt men hon pusta o frusta o stöna o rulla runt så det slutade med välling. Men försent, hon var redan för vaken så det var bara att gå upp. Tänk om jag åtminstone hade haft mitt avsnitt av Desperate Housewifes inspelat från igår att se på men icke - dvd:n strejkade igår när jag skulle trycka på rec så jag får vänta till reprisen på söndag - igen! Skit! Men annars så lyser dagen med hopp. Jag skall gå o klippa mig o sen bjussar jag på en spruta till lillhönan på bvc.

Min man

Min man... Min ögonsten o min bättre hälft, min riddare i rustning o min själsfrände - han är rolig han! Igår undrade han om inte vi kunde åka o handla lite där han jobbar för han hade beställt lite grejer på postorder som hade kommit till jobbet o han tänkte att jag kunde då ta med det hem i bilen så slapp han släpa det på cykeln (han håller på med körkortet men innan snön kommer går det lika bra att cykla, han har inte så långt ändå).
Jag frågade vad det var för grejer varvid han svarar att det bland annat är en stor cykelväska. "En cykelväska" frågar jag? Ja, han skulle ha den ifall han behövde handla lite nångång för det är så svårt att cykla med en kasse mjölk o smör på styret. Jaha, ok, han kan inte hänga den på cykeln då där den ska vara tänkte jag men det var en del andra grejer också... Jag blev nyfiken o fick svaret att han hade köpt campinglampor (4 st plastlampor som inte väger mer än en vanlig glödlampa) till vår garderob också! Vi utväxlade ett ögonblick o jag vet att han isåg det fåniga i det hela o sen skrattade vi lite men idag har jag varit ner o kört hem min mans nya fina cykelväska med bilen =)

Lathund?

Kan man bli mer förvirrad än när man har med myndigheter eller inrättningar o dylikt att göra? Skattemyndigheten tar ränta på den restskatt från MAJ. Visst ska deklarationen in i maj o man kan räkna ut sin +- skatt med hjälp av diverse mallar o tabeller o självhjälpskalkylprogram men om man inte har en susning om hur mycket man ska få tillbaka eller betala så bör man alltså stoppa in en rejäl slant på sitt skattekonto redan i maj för att vara på den säkra sidan. Men får JAG då ränta på mina pengar om det skulle visa sig att jag ska få tillbaka eller om kjag satt in för mycket pengar.. Nej, nej, det vore ju att ta för mycket för givet.. Ränta kan bara tillräknas från ena hållet tydligen... O inte till min fördel då!

Eller a-kasse avgiften? Visst är den rolig? Iallafall den förhöjda som di blåe införde. Jag tog ett friår efter föräldraledigheten för att ge mitt barn en chans att slippa stressa in i förskola så tidigt i livet. Och när man har friår har man också aktivitetsstöd från försäkringskassan och betalar då inte den förhöjda avgiften. Man får också hem ett inbetalningskort från facket eftersom dom nte har nån lön att dra sina avgifter ifrån. På detta inbetalningskort står det tydligt på förstasidan att:
Alla betalar den förhöjda avgiften utom arbetslösa eller personer med aktivitetsstöd
enklare o klarare än så kan det ju inte bli kan man tycka? Och eftersom mitt friår nu är slut och jag "bara" är föräldraledig igen tänkte jag att nu gäller väl andra regler, bäst att läsa igenom pappret. Men på baksidan där tabellerna för hur mycket man ska betala o efter vilken tabell man ska gå efter (finns 2 st) har försäkringskassan skrivit en lathund med denna text:

Den inkomst du skall räkna avgiften på är all inkomst av lönekaraktär från arbetsgivare. Om du under en månad inte fått lön från arbetsgivare skall du betala avgift på annan ersättning av lönekaraktär (så långt är jag med ändå) dock EJ t.ex ersättning från FK för sjuk -och föräldraledighet enligt tabell 1.

Nånstans inom mig vill jag tolka det som att jag inte behöver betala den förhöjda avgiften men jag vet faktiskt inte. VAD SKA JAG BETALA!?! Kommentera gärna den som vet.. Jag är förvirrad.. Ännu mer förvirrad över att en lathund är så rörig. Ska inte en lathund vara nåt som förenklar o talar om i stora drag? Detta gör mig bara förvirrad när det stod så kort o rakt på framsidan av pappret..

Piller-trillare

Idag har mina 2 små hönor varit till tandläkaren.. Dom var sååååå duktiga, om man bortser från att storhönan inte ville sitta i stolen, inte ville att tanten skulle ta i henne, inte ville gapa o visa sina tänder o inte ville vara i rummet överhuvudtaget o lillhönan som blivit väckt hela dan o var skittrött o inte ville någonting. Men annars gick det bra, det gick bra för mig också. Jag är stolt över mig själv hur lugnt jag travade in där glad i hågen med tanke på att jag avskyr tandläkaren. Och då menar jag verkligen avskyr. Kanske var jag så lugn för att det inte gällde mig själv. Då brukar jag må så illa att jag är nära att springa in på toa flera gånger i väntrummet.

Jag hade en taktik i mina unga dar (allt innan jag fick barn räknas som unga dar). Först skrev tandläkaren ut lugnande som jag petade i mig kvällen innan så jag skulle kunna sova, en på morgonen och 2 st en timme innan besöket, vilket gjorde mig ganska så lugn faktiskt. Sen satte jag mig i väntrummet minst en halvtimme innan jag hade tid så jag skulle hinna sitta där o bara lugna ner mig lite, må lite illa o lugna ner mig igen. Innan man fyllde 18 så hade man ju gratis tandvård. Då lät jag dom söva ner mig på lasarettet o så tog jag alla tänder på en o samma gång o tog smällen med att äta flytande i en vecka.
Men jag minns sista gången jag var hos tandläkaren innan jag blev gravid. Läkaren hade skrivit ut de ca 5 tabletterna men istället för 5 mg så blev det 10 mg men jag pillade i mig som vanligt... Kan ju säga att vägen längs sergelgatan upp till Hötorget blev minst sagt vinglig. Jag kryssade fram mellan människor som tittade konstigt på mig. Allt var en dimma o jag höll på att somna under själva besöket. Att gå tillbaka till jobbet efteråt var bara att glömma. Hur jag tog mig hem kommer jag knappt ihåg =)
Sen när jag blev gravid så vågade jag inte ta pillren längre o det blev bara ett besök under den tiden så jag borde kanske gå nån gång bara för att kolla men.... ja.... jo... nej, det blir nog inte förrän det ilar o isar o alvedon inte längre hjälper. Gå till tandläkaren frivilligt är nog inget för mig..

Men vår tandläkare idag då, jo, hon drog fram en tandborste som storhönan skulle få men hon måste se om den passade först =) Då gapade faktiskt tösen lite så hon fick in borsten o sen räknade hon fort som attan o kollade det hon kunde och alla 20 mjölktänder satt där dom skulle o det såg bra ut sa hon så uppdraget utfört!

Välkomna tillbaka

Nu har svärisarna åkt, trist men dom kommer väl tillbaka nån gång får man hoppas. Storhönan är så förtjust i deras stora hund - Chili (monsterkatten from hell var inte lika förtjust men dom överlevde båda två). I Lördags var vi ute hela lilla familjen + lånehund. Vi har ju inte villa, vovve o volvo utan kåk, katt o kombi så det var kul att ta med hunden ut. Anyway - lillhönan somnade i vagnen och pappalappa roade hund o dotter med en fotboll. Jisses, vad den hunden sprang. Blir aldrig hundar trötta? Jag blev trött bara av att titta på dem. Tur att storhönan smög in ett par bollar som inte var så jobbiga att hämta =) Och inne stod farmor o bakade äppelkaka, är det inte idylliskt så säg...


Och vi har haft en bra helg i övrigt med. Ett nyöppnat H&M i "stan" o en farmor som så gärna vill ge sina barnbarn en slant kan ju inte gå fel.. Så barnen har fått helt nya outfits.
TACK SNÄLLA FARMOR!

På lördagskvällen låg dock vårat stackars TP på hyllan o kastade lystna, sorgsna blickar. Efter ett besök i min blogg hade dom bestämt sig för att se om de kunde hålla sig borta från TP en kväll. Och det gick bra, jag är stolt över dem =)
Men det kan ju också ha o göra med att pappalappa, mannen i mitt liv, glimten i mitt öga o min bättre hälft ordnat med back-up i form av ett Buzz-spel så där satt 3 fågelholkar framför Tv:n hela kvällen o tävlade i en frågetävlingslek (inte sport) likförbannat (jag har inte bestämt mig än om jag ska lägga upp bilden på 3 fastvuxna människor som inte ens märker att jag tar kort). Fast Buzz verkar roligare men tyvärr fick jag inte vara med, hönsen tog nära 2,5 timme o lägga så när jag kom ner hade dom tröttnat. Men nu ska jag fylla mina dagar med övning, övning, övning så nästa gång de kommer.... ska jag sopa mattan med dom.
BRING IT ON GRANDMA =)

Jag - en idiot?

Frågesport? Vad är det för sport egentligen? Är det en sport? Enligt min man ska en sport innehålla offside, tuffa närkamper o helst gula o röda kort för att få kallas sport så hur kan han då vara så eld o lågor över fråge.... ja, undra vad han egentligen skulle kalla det om jag konfronterade honom? Frågelek kanske? Frågeutmaning? Jag får återkomma när han stigit upp ur sängen där han nu ligger o återhämtar sig efter gårdagens tuffa match av TP. Undrar var han har träningsvärk o skrubbsår nånstans?

Mina svärföräldrar är ju här o då åker detta förbannade TP fram - jämt o utan undantag.. Fast det är rätt kul men jag orkar aldrig vara med. Jag hoppar runt lite o låtsas att jag är i nåns lag lite då o då o skjuter in om det kommer nån fråga som jag faktiskt kan. För inte är det många, jag är värdelös på TP. Jag kan inte mycket om allt och jag har inget minne till övers för oväsentliga saker som vem som vann inte mindre än 4 guld i inomhus-VM -68 eller vem som hävdade att hans katt var grön när den egentligen var blå (och sen står det så käckt inom parentes att personen i fråga var färgblind). Eller den här, den är bra: Har kineser smuligt eller geggigt öronvax? JAG VILL INTE ENS VETA!! O dessutom får jag alltid springa ifrån om barnen vaknar iallafall så vara med känns överambitiöst.

Jag är inte dum eller så, jag är bara inte så bred i mitt vetande (det var väl en snygg omskrivning för att kalla sig själv idiot) eller så är det bara så helt enkelt att jag orkar inte fylla mig med fakta som jag anser lite smått onödiga, såvida man inte skulle hamna i en duell på liv o död där den som vinner TP överlever o får prinsessan o halva kungariket, då skulle jag nog ångra mig att jag inte suttit uppe om kvällarna o pluggat in alla svaren på frågorna. Samtidigt är jag ganska imponerad av dem alla 3 för de kan väldigt mycket om väldigt många saker och det är kul o sitta med o se hur de slåss om hurvida namnet uttalades rätt o om det ska godkännas då eller inte? Eller som min man som gav sin mamma rätt fast hon svarade helt fel för han visste ju att hon kunde det egentligen (bara det att hon hastigt glömt det i ölångerna). Och det var ändå en Plupp! Vad dom har för regler egentligen kommer jag nog aldrig förstå..

Varm choklad

Vill bara stolt visa lillhönans mössa som nog är den sötaste mössa jag nånsin sett. Hennes mormor har stickat den o den matchar en filt i samma mönster.
Hon är bra på att sticka deras mormor. Och på att sy. Hon sydde en balklänning till mig en gång. Jag skulle nog inte lyckas sy en vanlig enkel rak klänning till Storhönans docka ens. Tänk om jag var lite mer som min mamma. Bara lite... Vad glad jag hade varit då... Min mamma har alltid varit hemma känns det som. Inte för att hon har varit hemmafru eller arbetslös utan för att hon har jobbat på tider som vi ändå varit i skolan eller innan vi vaknat. Sen har hon alltid funnits där hemma o dukat upp mellanmål o har vi varit sjuka har det alltid varit självklart att man fått ligga i sängen med en liten ringklocka o sen har hon sprungit upp o ner o fram o tillbaka så fort man ringt. Va, vilken service!?! Jag är nog ganska bortskämd trots allt. På skidutflykterna hade hon brett smörgåsar med prickig korv o gjort varm choklad men det bästa av allt var apelsinklyftorna som hon hade skalat o gjort iordning i förväg så man slapp frysa fingrarna av sig ute i snön. Om jag bara kunde bli som min mamma så vore det bra för då visste jag att mina barn skulle ha det bra. (fast dom har det nog ganska bra nu också iofs)

När vi ändå är inne på gamla kort (-78)

Snor o knäckebröd

Förkyld som fan, blir väckt 6.30 av en jättevaken storasyster. Hur kommer det sig att barn inte ser tjusningen i att sova tills det är ljust ute o lite till? Är hur trött som helst o har huvudvärk o då gick jag ändå o lade mig vid 21.00 igår. Det här lär ju bli en toppendag =( Enda ljusnngen är väl att barnens farmor o farfar kommer ikväll, det blir roligt!

Varför tycker man alltid så synd om sig när man är sjuk? Varför går man inte runt o tänker "jippi vad härligt frisk jag är" när man är frisk? Eller är det bara för att man inte längre kan bädda ner sig i sängen o sova bort en sjukdom som man kunde i fordoms unga dagar? Nu måste man roa 2 små snorungar som också är lite hängiga, laga mat, plocka, söva, underhålla så inte nån väcker nån annan, laga mat, diska, plocka, har jag nämnt laga mat? Usch, allt var bättre förr... Alltså inte innan jag hade barn, mina underbara små rara änglar som alltid gör som jag vill o alltid låter mig sova ifred, utan innan förkylningen menar jag. Då jag var stark o full av energi.

Undra om det är därför äldre människor säger att det var bättre förr? Inte för att det var det utan att dom upplevde livet bättre för att det var roligare då när de var unga o friska o orkade med alla galna upptåg som unga, dumma o ibland förälskade människor gör? Klart att det är mer spännande att smita ut o fiska mitt i natten än att sitta hemma o tugga knäckebröd. Eller åka på dans i folkets park istället för att lyssna på radion på långvården. Klart som fan det är roligare att rulla runt under bar himmel med nån man tycker om än att dag ut o dag in, timme efter timme sakna nån som dog redan innan en själv. Nu säger inte jag att äldre inte har ett bra liv, jättemånga är nog mer än nöjda men är man nöjd behöver man kanske inte gå runt o muttra att allt var bättre förr?

Ett skepp kommer lastat

Igår när jag hade tröttnat på alla sånger jag brukar sjunga när barnen ska sova o inte visste vad jag skulle ta till kom jag o tänka på min pappa. Han brukade också alltid sjunga oss till sömns. Om han hade mer än en sång på repertoaren vet jag inte men det är bara den sången jag kommer ihåg. Förutom den där första versen som jag kommer ihåg ordagrant så drog jag mig till minnes att det var nåt med en massa djur som sprang omkring på en båt också. Men det kanske är där någonstans man somnat som liten =)

Eftersom jag bara minns början så blev det lite enformigt efter ett tag men då barnen somnat googlade jag lite och insåg snabbt att en sång räckte säkert långt då den hade typ 47 verser. Och djuren fanns ungefär i mitten så min teori om att vi däckat ungefär då kan nog mycket väl stämma.. Men nu ska jag sätta mig o plugga så kanske mina barn kan få höra åtminstone 3 verser ikväll.. Om nån undrar vad det är för sång så var det "Möte i monsunen" och den börjar så här:

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun
där vi ångade mot Röda havet opp,
en fullriggare det var och dess namn var Taifun,

som nu seglade från ostindien till Good Hope

Nu blir jag lite nostalgisk när jag skriver det här o kan riktigt höra hans röst. Jag kommer ihåg det som igår och ju mer jag läser av låttexten ju mer hör jag varje ord i mitt huvud som om han sjöng för mig precis nu o jag kommer ihåg varje ord. Kortet är taget 1977 eller möjligtvis 78 eftersom jag är född så sent på året.

Vända kappan efter vinden

1-0 redan efter ca 20 minuter. Halmstad i ledning o SM-guldet ur sikte. Eller?

"Det är tamefan inte sant, helvetes jävla skit. Varför kan inte djurgårn göra nånting rätt överhuvudtaget på bortaplan? Hur kommer det sig att vi är så jävla sanslöst urusla? Jaha, tack o hej då SM-guld, bättre lycka nästa säsong"

Så lät det från min man efter målet igår som gav Halmstad ledning över Djurgården. Min man o jag som träffades just i Halmstad vid en bortamatch för ganska exakt (usch, nu får jag väl spö för jag kommer inte ihåg vilket år det var, hur kvinnligt är det då?) typ 5-6 år sen. Min man är alltid så negativ medans jag försöker leva på hoppet. Vinner man med 1-14 så måste dom ju göra 1 mål o varför inte det första?

Försökte med att det är trots allt 3/4 av matchen kvar, klart vi hinner göra minst 2 mål men det muttrades o stönades nåt om att det var redan kört eftersom djurgårn e så usla på bortaplan...

Men sen på ganska kort tid slängde dom in 2 mål lite snabbt efter varann o jag är mäkta stolt över min man som var mer än glad men lyckades kväva den största överförtjusnigen för att inte skrämma barnen.. Och sen var tydligen Djurgårn ett bra lag igen helt plötsligt =) Lustigt det där!

Men störst av allt är nog skadeglädje ändå..Kan riktigt se framför mig hur Göteborgs fans hoppar av glädje när de hör att Halmstad petar in ett mål men oj vad besvikna de lär ha blivit sen..

*******FORZA DJURGÅRDEN*******

Djurkyrkogården nästa?

Idag har vi haft det mysigt i trädgården allihopa utom stackars pappalappa som har jobbat. Vi har spikat lite (staketinsprierade som vi var) o vi har krattat o klippt lite. Strax efter att denna bild togs började katten kräkas dock så det var mindre trevligt. Men hårbollar kommer ju o går tänkte ja så bättre utomhus än inne.. Sen smög han undan o satt i en buske för hur länge som helst o sen blev han dålig i magen o kunde inte hålla sig o började om o kräkas överallt så då blev jag lite orolig. Särskilt då Storhöna-pöna hade tyckt att det var en bra idé att slänga igen dörren med katten mittemellan o oj vad den skrek stackarn. Visserligen var det igår men jag såg det genast som ett fördröjt tecken på invärtes blödningar o blev jätteorolig o ringde vetrinären.. Vi fick order om vila inomhus, ingen mat o massa kel. Men försök kela med katten from hell själv ska du få se hur enkelt det är =) Men nu på kvällen verkar han piggare iaf så vi får hoppas på att en lätt oaptitlig rätt stod på menyn eller nåt o att magen snart är bra.

Ibland blir ja lätt orolig för vår lilla kattkrake Har katter nio liv så är han nog uppe i 4 redan nu. Inte nog med att han hoppade rakt ner i en buske från fönstret en gång utan den stolta kattägaren á la Storhöna har helt sonika slängt honom över balkongräcket en 2-3 gånger. Hur arg får man bli på sina barn???

Arbetsfördelning?

Så här ser det ut nu om man tittar ut genom vårt fönster. Barnens mormor o morfar (den ena av 2) kämpar med ett staket för att deras barnbarn ska slippa bli pannkaka på den stora E-väg som passerar precis vid brevlådan.. Jag är så tacksam o stolt över allt de gör för vår lilla familj. Dom sågar o borrar o spikar o skruvar.. Dom gräver o svettas o svär (eller svär tror jag inte dom gör, det verkar så enkelt för dem att de behöver nog inte svära).

Vad jag gör? Jag sitter inne med en kopp te o en kanelbulle men nån måste ju övervaka arbetet också =)

TACK SNÄLLA MAMMA O JANNE! JAG ÄLSKAR ER!

Jag bjuder på denna! Skratta åt mig bara - gör det!

Jag tyckte att jag var så duktig som kom ihåg o ta med mig påsen med kattlådan ut när jag ändå skulle iväg ikväll. Jag la påsen mellan mina ben när ja satte mig i bilen för att slänga den på vägen ner (vi har 20 meter till soptunnan). Men jag glömmer den såklart så hela vägen ner till pappa sitter jag i kattbajslukten. Man vänjer sig ju efter ett tag men när jag ska åka hem igen efter en timme o öppnar dörren är det som att gå in i en vägg. Jaja, tänker jag, inget att göra nåt åt, slänger den när jag kommer hem. Men när jag öppnar dörren o ska ta ut påsen så fastnar den i nåt o går helt o hållet o totalt sönder så nu har jag hela kattlådan inne i bilen över mina fötter!!!! BLÄÄÄÄÄÄ!!!!

Varningsflagg

Dom pratar om misshandelsförhållanden på Montel idag. Om att man måste hålla utkik efter varningsflaggorna och vilka de är.. Och i så fall dra med en gång. Den första var när någon talar om för dig vad du får eller inte får ha på dig i klädväg.. Hmm, tänkte jag då? Min man brukar ringa hem ibland o fråga vad jag har på mig. Han svarar han alltid "ok" o byter ämne när jag svarar byxa o tröja eftersom det är det jag oftast har om jag tar mig ur pyjamasen.
Skulle jag svara att jag inte hade en tråd på kroppen skulle han fortfarande bara säga ok o byta samtalsämne så den varningsflaggan gäller nog inte mig *s* Ibland säger han "ska du verkligen ha på dig den där?" o tittar frågande på mig men det är bara för att han vill ha sin tröja som är likadan men han är livrädd för att vi ska bli ett sånt där gammalt husvagnspar som går omkring i likadana träningskläder och det är jag med så antingen byter jag eller så får han ta nåt annat, så orolig för att han ska slå mig sönder o samman är jag inte.. Enda gången det är helt o hållet ok att vara klädd likadant som sin fru o 10.000 personer till är väl på matchdag då antar jag men jag behåller honom ett tag till iallafall tror jag, jag chansar *S*

Bland mördare o rovdjur

Igår var jag tvungen springa ut i bilen efter en grej sent på kvällen o eftersom jag är lite mörkrädd så sprang jag för livet (trots att bilen står 5 meter från dörren o 2 meter från husväggen). Jag vet inte om jag är rädd för galna yxmördare med kniv, stora hungriga björnar eller vilda blommor men jag känner mig lite säkrare när jag öppnar bakluckan o ljuset går igång. Jag rafsar ihop mitt pick o pack och när jag smäller igen bakluckan så rusar adrenalinet genast upp i halsen och jag känner att jag måste verkligen springa allt jag har till dörren men så råkar jag titta upp...

Det är alldeles stjärnklart... Och stjärnorna tindrar verkligen. Det har jag saknat lite. Visst lyser stjärnorna i Stockholm med men man får alltid hålla en hand för gatlyktan och kika med ena ögat för att se stjärnorna men nu ser varenda stjärna ut som önskestjärnan i Pinocchio. Jag blir helt hypnotiserad och står och tittar en stund. Där är karlavagnen, polstjärnan, cassiopeja och Orion. En gång i tiden kunde jag en hel del stjärnbilder. Kanske bor det en liten astronom i mig istället? Kanske ska dra tillbaka min mäklarutbildningsansökan? När jag blir 30 så ska jag bestämma mig för vad jag vill bli när jag blir vuxen!

Sen med ens kommer jag ihåg den galne mannen som vill knivskjuta mig och ramlar pustandes o flämtandes in genom dörren med tomaterna dinglande på armen...

OBS!! JAG MÅSTE REVIDERA FÖREGÅENDE INLÄGG!!

Min man upprördes över att jag kallade innebandy för en sport i mitt tidigare inlägg. Jag hävdade ju att jag då skrev nån form av sport men det muttrades iallafall om att en sport ska minsann innehålla offsideregler, skrubbsår o tuffa närkamper. Dessutom ska det gå att titta på i mer än 10 min så för innebandyn var det kört. Så jag tar nu tillbaka allt jag sagt (skrivit) och formulerar om mig...

Han fick pusta ut i soffan tittandes på en bunt människor utövandes nån sorts form av gemensamt motionspass.

Så var det sagt, nu över till det väsentliga för idag. Jag känner mig lite stolt för jag har sålt pappas lägenhet. Tänk om det sitter en liten liten mäklare inne i mig och vill komma ut. Kanske ska satsa på en karriär som kavajnissa?

Sport går alltid hem

Vi börjar dagen med att kratta ihop löv på tomten medans lillhöna sover.. Det känns gott i hjärtat att veta att man har en dotter som stödjer sin mamma fullt ut i sin diet..
Jag kommer ihåg hur kul det var som liten att ha en stor lövhög att hoppa i så jag krattar ihop världens hög och är assvettig. Men att hon sen bestämmer sig för att sprida ut löven igen känns ju bra, då får mamma göra om allt jobb o blir av med fler kalorier *hehe*


Och maken börjar visst bli lite fumlig på äldre dar då han ramlar rakt in i skåpluckan o sabbar gängorna. Han passar även på o spräcka soptunnan med. Så trevligt börjar hans dag, men man får väl vara glad över att lårbenshalsen höll o att höften är intakt *S*


Men dagen fortsätter ok och lite tårta, en jävla massa bullar och ett äppelträd senare så får han äntligen pusta ut framför nån form av sport på TV...

30-års Kalas idag!!!

Inte mitt då - jag är fortfarande ung, bara 20+ så jag har låååångt kvar men min man fyller 30 idag så jippi, jippi, grattis (gratis höll jag på o skriva o även om han är det ibland så inte idag*S*) o gratulerar. Vi har varit uppe sen 7 jag o hönsen o bakat tårta o fixat paket o snart ska vi gå o väcka vår lilla pappalappa där uppe.. Här har ni storhönan som bakar tårta

O lillskiten hjälpte till på sitt sätt

Jag återkommer mer senare så får ni se bilder på gamlingen om han överlever tårtljusen *S* GRATTIS ÄLSKLING!!

Min man han vet han!

Min man är ju faktiskt inte så dum som han ser ut.. Jag däremot... Jag har nu fått svar på den mystiska sänggåtan. Vi hade inte 2 st 90-sängar utan 2 st 80-sängar upplyste min man mig om efter att ha läst min blogg.. Vet inte var jag fick 90 cm ifrån men jag var så säker.. Mysteriet med att sängen genast blev såååå mycket bredare är ju nu logiskt då den faktiskt är nästan en halvmeter bredare men att fötterna hänger utanför säger ju sig självt! Jag ligger ju minus 5 cm.

En natt har passerat med nya möbleringen och att sängen är för kort är inget problem men tror ni jag fick plats?? Nix, ungar överallt inom en radie av 40 cm och dessutom en katt!!

Mera matematik

Nu fick jag ju lite ångest över min sviktande procentuella finhet här hemma så nu är barnens rum städat o hallen uppe o nere damsugen. Tyvärr ligger jag 2 tvättkorgar med ren tvätt efter som ska in på hyllorna men det går lika bra att gräva ett tag till, nån måtta får det vara. Nu är jag uppe i 4 rum av 7 men eftersom 2 rum ligger i källaren räknas de ju liksom inte riktigt iallafall - eller hur?

Sovrummet städades upp och jag funderade logiskt på platsproblemet. Inatt har jag sovit illa så jag tänkte att om jag vänder madrasserna (dom står fortfarande på golvet eftersom vi inte riktigt vet var skruvarna till stommen är) så får jag ju en säng som är 200 bred. Lite extra plats iallafall. Eftersom dom är 90 breda egentligen så borde då längden bli 180 vilket skulle funka utmärkt eftersom jag bara är 165. 15 cm tillgodo borde ju räcka eftersom man inte ligger med huvudet helt intill väggen tänkte jag. Sängen ser nu läskigt stor ut (härligt, härligt) dock kort och när jag la mig i den så stack halva underbenen ut!?! Jag skulle ju ha 15 cm över!! Har jag växt under natten eller har madrasserna krympt? Inget verkar troligt. Hmmm, jag tar o testar ändå för det ser ut att bli härligt mycket plats över till mig trots alla barn.

Sen att det ska behöva ta en halvtimme att bädda en säng är en annan historia men när 3-åringen ska stjälpa - förlåt, hjälpa till så kan man bli lätt vansinnig innan man är klar... Fast hoppa i sängen är kul förstås!

Matematik

Idag skulle barnens farmor o farfar ha kommit men så ligger dom hemma sjuka istället till storhönans stora besvikelse.. Eller är det så att besvikelsen ligger i paketet som farfar skulle få som hon redan frågat 14693 gånger om vi ska öppna nu?

Och jag har städat i onödan *S*
Inte för att jag har nån pedant svärmor som seglar in genom dörren tittandes här o där o pikar att "ja, det är ju lite svårt o hinna med allt med 2 små barn" utan jag har en jättebra svärmor (och svärfar) och det behövdes städas ändå och man är så nöjd o glad när det är över o fint... Och det är det nu. Iallafall i 2 rum av 7. Hmm en finprocent på vad? Inte ens en tredjedel. Hmm, Jag får återkomma...

HURVA!!!

När vi gjorde oss redo för att åka o handla i morse så står storhönan på trappen o utbrister - Mamma det snöar!
No way, tänkte jag men tamefan om hon inte hade rätt..

Sen har det fortsatt under dagen. Stora vita bomullstussar som dalat ner i trädgården. Så det är väl bara att inse att man bor 15 min - en kvart från polcirkeln och därmed är det bara att dra upp kragen o på med huvan o gå ännu en vargavinter till mötes...

Mamman med guldbyxorna?

Min äldsta dotter har en förmåga att kasta sina leksaker kors o tvärs.. En liten lätt förstörelsemani eller bara vanligt 3-års obetänksamhet?? Idag så åkte en båt över kanten med buller o brak o jag sa till henne att det vore tråkigt om den gick sönder för då kan man inte leka mer med den. Och sen lät det så här:

- Vi kan köpa ny då.
- Nej, jag har inga pengar till det. Du får vara försiktig istället.
- Då får du köpa det.
- Köpa pengar? Måste man inte ha pengar o köpa pengar för då?
- Jo, men du får ju titta i fickan först...

Hur kommer det sig?

Vi har en stor säng i vår familj. Och då menar jag ganska stor, vi har en trippelsäng på totalt nästan 3 meter. Pappalappa ligger längst bort o sen kommer storhönan o sen jag o intill väggen ligger lillhöna för hon är så liten än o jag vill inte att storhönan rullar över henne eller sparkar till henne för hon far runt som en jag vet inte vad på nätterna.. Men när vi vaknar på morgonen ligger pappalappa längst bort där han ska och vi tjejer ligger i en enda stor hög intill väggen. Hur kommer det sig?

Vi ligger på en yta så vi hade klarat oss med en 60-säng!!! Lillhöna vid bröstet o storhönan oftast på mig. Inte undra på att man sover som man gör o vaknar trött *S* Fast dom nätter storhönan ligger i sin säng i sitt rum som hon börjat vilja göra nu kan jag iallfall inte sova för då känns sängen stor o tom. Hur kommer det sig?

Jävla skit-lag?

Barca gjorde visst mål i slutminuterna av sin match ikväll för maken o tillika fotbollsdåren här hemma står o hoppar o skriker mååååååååååål o sen mässar han Barca, Barca, Barca. Kanske är det mest för att roa Lillhönan som tar efter med förtjusning o står o hoppar hon med medans hon skriker bajsa, bajsa, bajsa!!!!

Värsta Schlager-morsan...

Idag har lilla famljen varit i Rättvik på stormarknad. Lite skillnad på Orsas 3 stånd o deras typ 3000 stånd. O jisses vad folk. Vi kryssade fram med dubbelvagnen mellan "pappa, kan´t vi stanne hä lite" o kärringar som helt plötsligt bestämmer sig inte bara för att stanna upp utan byta håll o backa på samma gång. Men skam den som ger sig, vi lyckades avverka en karusell o ett hopptält innan vi landade för lite fika hos mormor som sålde för travskolans räkning.

På vägen hem kände jag mig glad o nöjd trots huvudvärk. Vi hade hittat en tröja med Pingu (nya favoriten här hemma) till storhönan o en med spöket Laban till lillhöna o ett par skor till mig. Vi kör in i skogen med alla höstens underbara färger o solen tittar fram. Plötsligt hör jag på radion en låt jag känner igen. Jag har bara radion på lågt i bakgrunden men jag skruvar upp o hojtar till storhönan i baksätet att "den här kan vi gumman, hör du?"
O Linda Bengtzing börjar sjunga o jag börjar skråla för fulla muggar men inte fan sjunger vi samma sång... Vaddå " När han går förbi då tystnar musiken " ?? Hon sjunger ju FEL!
Kommer på mig med att detta är orginalet och INTE Bamse dunderhitsvarianten. Men vad trist allt blev, jag kan ju inte ett ord ur den riktiga texten. Så när refrängen kommer nästa gång tar jag i så jag överröstar Linda som alltså sjunger helt galet och hör att Hönan där bak sjunger oxå...

¤¤¤¤¤ När han går förbi så rasslar det klöver ¤¤¤¤¤

Hemska mamma?!?

Ikväll har jag varit på Tupperware-party fast utan tupperware *S*
Min käre syster ysters kompis ville ha lite folk så jag sa att jag kunde komma om jag fick ta med mig liten höna för jag tycker hon är lite för liten att lämna än (även om hon tycker mycket om sin pappa, det är inte det), men jag måste säga att det kändes lite konstigt att sitta med ett gäng medelålders fnittrande tanter som klämde o kände o studerade. Inte på mig eller bebis då utan det som såldes förstås. Allt skulle förklaras o sen skickas runt o då började det genast kännas ännu mer bisarrt när jag såg hur lillhönan glatt sträcker sig efter färgglada delfiner o roliga pinnar som vibrerar...

Så vi gjorde ett kort besök, nallade ur godisskålen (bokstavligt talat nu) gjorde vår beställning (ett par iskuper formade som små penisar) o åkte hem. Fjortisarna fick fnittra vidare med sina vinglas medans vi åkte hem, surpla välling o däckade i sängen. Jag är alldeles för trött för att hålla på med vare sig det ena eller det andra just nu iallafall. En vag skymtning av en halvt avklädd - eller påklädd egentligen (är glaset halvfullt eller halvtomt) man vid sidan av sängen i nästan totalt mörker duger för mig. Jag vet att han finns där o kommer finnas kvar imorgon o dan efter det o dan efter det med. Mer behöver jag inte *S*

Bullfest, bullfest hela dan

Jaha, jag överlevde alla kanelbullars dag. 2 dar tog det för idag har vi bakat jag o storhönan. Men hon valde det istället för lördagsgodis så jag tänkte att det var väl ok o dessutom måste vi baka nångång innan kalaset så det var lika bra o baka nu då o sen lägga frysen. En jävla massa bullar blev det. Lillhönan har sovit hela tiden o det är väl nästan en förutsättning för att orka baka. Så här blev det:

En Hacker??

Jag har alltid trott att min förstfödde skulle bli en hacker då hon som 9 månader gammal extraherade hela skrivbordet till excel eller kopierade in källkoder i anteckningar. Ibland kunde hela bilden blivit snevriden på skärmen o jag hade ingen aning om hur jag skulle rätta till den igen.. Hon har lärt mig mycket om min dator.

I går så hade jag inte tid att byta filmsnutt till henne (hon gillar att sitta o titta på filmsnuttar på sig själv som vi spelat in som ligger i Windows Movie Maker) för jag var fullt upptagen med att få övertrött bebis att somna så jag försökte lite raskt att försöka få henne o förstå sambanhdet mellan musen o pilen o klicket så hon skulle kunna byta själv.. Hon tittade på mig som om jag var tokig men sen tänkte hon till o efter nån halvtimme hade hon kommit på snitsen. Så nu drar hon, pekar, klickar o scrollar som värsta hackern!
Och det är skönt att slippa springa in o byta film eftersom varje film ligger på runt 40 sekunder *S*

Ursäkter?

Nu har jag inte haft nåt vettigt att skriva på flera dar.. Jag har inte ens drömt nåt skoj. Börjar bli lite trist att vara så isolerade pg.a vattkopporna men vi har iaf städat lite (inte överdrivet mycket vilket jag skulle önska), vi har satt tulpan o krokus jag o storhönan o lillhönan har lärt sig sitta i gungan vilket hon tycker är urkul.

Det värsta när man bara är hemma o gör inget o det är ganska trist väder är att det är så lätt att baka.. Men bakar man måste man ju äta upp skiten o det går ju inte hand i hand med min diet precis. Men det är trots allt kanelbullens dag idag så vi kanske måste.... (suck, stön o stånk *S*)
Undra om man skulle maila regeringen o be dom införa chipsets dag med. Och chokladens dag, o sega råttornas dag, o tårtornas dag....

Nä, nu ska jag äta min fibermacka till frukost så mina hungriga tankar försvinner annars blir det nog kanelbullar till lunch!

Sopa under mattan??

Här sopas inget under mattan trots att det mesta hamnar på golvet *S*
Jag måste säga att hon har rätt bra taktik lillstrumpan... Man lägger lite spagetti eller makaroner (hon älskar pasta) på bordet o sen ser det ut så här....



Skyffel alltså på hög nivå. Hon lägger munnen mot bordskanten o sen skickar hon ut sina långa armar för att sen bara skyffla in allt i munnen *S*
När det gäller makaronerna så fipplar hon upp en i handen, håller den hårt o sen kör hon in hela handen i munnen för att sen öppna o komma åt makaronen - kan ju inte gå fel!

Kontakt-problem

Vi har lite problem med kontakten uppe i huvudjacket.. Den har slutat fungera så att stora datorn får ingen kontakt med nätet o till o från går det inte att se digitalTV (men det var inte det som var felet då TV:n inte fungerade under derbyt, då VAR det telias fel). Så nu la då TV:n av inför en hel drös massa matcher o allt i Orsa (ödemarken) är stängt på söndagar till makens stora fasa...

Efter snabb koll ser han ljuset i tunneln då clas ohlson har öppet till 16. Det tar en timme att åka men dom har nya kontakter o så får familjen en liten utflykt så vi packar in oss i bilen o drar.
Väl där hittar vi massa skoj förstås både som vi behöver o inte behöver. Ungefär som att gå in på Ikea för att köpa en pall för 99 kronor o komma hem med ett dataskåp 4000 spänn fattigare (jodå, det har hänt det med).

Sen efter 1 timme hem, ett Mc Donalds o gnälliga barn senare lägger vi upp våra fynd. Köksredskap, USB-minne, ett fint piano till lillhönan men HELT FEL KONTAKT!!